Tjuvrökande barn

Att höra och förstå att ens barn röker är en sak, men att ljuga mig rakt upp i ansiktet är en annan. Jag kan ta mycket skit men lögner kan sänka mig.Jag fick en konstig magkänsla igår och jag följde den som jag brukar göra. Min magkänsla har sällan fel och det hade den inte denna gången heller. Tråkigt naturligtvis för jag hade ju hoppats på att den ska vara fel.

Jag har själv varit barn och ungdom. Jag vet hur det kan vara, men något jag aldrig gjorde var att ljuga för mina föräldrar. Det var lika bra att sga sanningen för den kom alltid fram. Blev jag tillfrågad om något så svarade jag. Inte försökte jag linda in det i osanningar. Jag hade aldrig kunnat hålla isär det till sist isf.

Men oavsett hur mycket ungdom jag än har varit och hur mycket jag själv har rökt så kommer jag aldrig tillåta att mitt barn ska röka innan de är 18 år. Då har jag inte så mycket att säga till om, men innan dess har jag. Att bidra till att mitt barn skulle få cancer gör jag inte. Hade jag visst då vad jag vet idag så hade jag själv aldrig börjat röka.

Jag hade en diskussion igår med vederbörande och en idag. Det kom fram lite mer idag och det slutade med att jag tog hand om mobilen men då fick jag höra att denna person hade inget eget liv. Tänk att livet ligger i mobilen nu för tiden. Var låg den då jag var ung för inte fanns det några mobiler då. Kanske låg den i den fasta telefonen som var fast i väggen. Jag vet inte. se på

Men så är livet. Nu ska jag se å Robinson. Ha en fin kväll.


Orosanmälan??? För vad?????

Hur ska man som förälder kunna hjälpa och pusha sitt barn i skolan när man inte får veta hur det står till? Man skickar barnet till skolan. Barnet går där en hel dag. Kommer hem från skolan och jag frågar: Hur har det gått i skolan dag? Barnet svarar: Bra. Nästa fråga från mig blir: Vad har ni gjort? Barnet svarar med att berätta vad de har gjort. Det kommer inte fram något som jag behöver oroa mig för.

Sen helt plötsligt bara så där så ringer telefonen och i den andra ändan finns det en kvinna som vill träffa mig för det har kommit in en orosanmälan.

????????????????????????????????????????????????

Orosanmälan? För vad???

Jo då blev svaret att mina barn är tidiga i skolan. Min dotter äter inte och både min son och dotter bråkar mycket, de vill inte arbeta på lektionerna och de har dålig hygien.

Japp…jag blev fruktansvärt förbannad och det var svårt att hålla igen ska jag ärligt erkänna. Men jag blev superglad när min dotter ringde och påminde mig om utvecklingssamtalet.  Detta var ju ett ypperligt tillfälle och se om dessa lärare tänkte säga något till mig direkt öga mot öga.

Jag kommer dit med min dotter. Jag får höra att hon har bra omdöme i det ena ämnet efter det andra. Inga som helst klagomål från de lärare som hade henne i dessa ämnen. Däremot så fick jag höra att hon varit borta från gymnastiken 9 ggr av 22. Hon har inte varit borta egentligen utan hon har varit på lektionen men hon deltog aldrig. Hennes orsak var att hon glömt gympakläderna.

Här blev jag lite irriterad faktiskt. Om nu min dotter har varit borta 9 ggr från gymnastiken, borde inte jag som mamma fått veta detta lite tidigare??? Jag sa att hom kunde ha mailat mig, det är väl inte så svårt?! Då kontrade dom med att det gäller ju kommunikationen från oss med. HUR ska jag kunna veta att något inte fungerar i skolan om jag inte får veta det? jag frågar ju mitt barn om det har gått bra och så. Vad mer kan jag göra? Ska jag ringa eller maila lärarna var dag och fråga om det har varit något speciellt i skolan???

Sen gnälldes det lite om att de var tidiga i skolan. Nu öppnar dom skolan för barnen 07:30. Mina barn åker dit och är där mellan 07:40-07:45. De börjar skolan 08:05. De vill vara där tidigt för de vill inte komma direkt och gå direkt in på lektionen. Bussarna är inne 07:50 så det handlar om ca 10 minuter tidigare än dom. Ska även tillägga att mina barn är inte alltid tidigast.

De gnällde om maten. Mina barn kan inte äta på morgonen så de får med sig frukt och en peng som de kan handla en bulle för i kafeterian. Men ändå så verkade det som att de aldrig äter. De äter middag hemma, men de gillar inte maten i skolan. Den är inte god säger dom. De har klagat många gånger om maten i skolan och de är inte de enda. De kan kanske börja med att byta ut maten så att den blir god så barnen kan äta den då.

Jag vet inte vad jag ska göra faktiskt. Jag frågade dom om jag skulle stoppa ner mackan i halsen på dom. Jag frågade dom även vad syftet med anmälan var. Det är jag som gör maten och det är jag som serverar den hemma. Då borde jag ju märkt om mitt barn inte äter. Sen är min dotter inte trådsmal. Hon är som vilken ungdom som helst. Det går ingen nöd på henne med andra ord.

Sen bråkar mina barn med varandra hela tiden. Men herregud. De är syskon!!!!!!!!!!!!!!!!! Vilka syskon bråkar inte? Mina barn är tvillingar och de tävlar om allt. Precis allt och då menar jag ALLT. Det den ena gör ska den andra göra och det den andra inte gör sa den andra heller inte göra. De tjatar på varandra, gnäller och skriker ibland på varandra. DE ÄR SYSKON!!!!!!!

Jag blev förbannad. De vill jag ska skriva om saker och ting gällande barnens skolgång när jag inte får veta när det händer något. Jag tror ju att allt är bra. Det som gjorde mig mest arg är att de hade inte tänkt att ta upp det nu ikväll heller. Så jävla fegt!

Jag begärde ett nytt möte som enbart ska handla om detta här. De ska få svara på varför dom som lärare inte kan kontakta mig när det gäller mitt barn. De kallar det för en orosanmälan. Är det bättre att låta allt gå ännu längre då vilket det gör då det tar tid för oss att få veta. Hade de varit oroliga så hade dom väl nämnt något för mig som är mamma till barnen?

Jag ska kanske anmäla skolan och säga att den är ett stort orosmoment för de stjälper mina barn då de inte berättar hur det går för mina barn i skolan.

De får gärna anmäla mig hur mycket dom vill men säg det till mig!!! Håll inte bara käften för då kan jag inte göra något åt det!


Operation och febersjuka barn

Operation och sjuka barn

Det är sista dagen på påsklovet och jag har tre sjuka pojkar. Pontus fick feber igår och har det fortfarande och i morse kom Hampus och var varm. Benjamin fick feber igår och är trött och har ont i huvudet idag. Robin har oxå legat sjuk och Stéphanie med. Nu är det bara jag, Fredrik, Tove och Beatrice kvar.  Vi får väl se om vi slipper undan.

Flickorna har tvättat idag och jag har vikt den. Det blåser ute så tvätten blir fort torr. Det är skönt och kunna hänga ute tvätten igen.  Igår så gjorde jag i ordning i tvättstugan. Ja inte helt för det är ett heltidsjobb men jag slängde det som jag såg behövdes slängas och fick i ordning runtomkring tvättmaskinen.  Det blir en del på en månad när vi är så många.  Här ser man inte tvättkorgen tom inte.

Vad ska ni ha för mat idag? Vi ska ha kött med hemmagjord pommes. Jag ska ha mitt pulver som vanligt. Tycker att jag har varit duktig faktiskt som kunnat hålla  mig till det mestadels under dagarna. Jag började på 91,5 kilo och nu väger jag 89,2 kilo. Kanske inte så mycket viktnedgång men för mig är det en stor vinst. Nu har jag bara 3 kilo till. Operationen är om 51 dagar så jag måste ha gått ner dom kilona till dess.

operationJag försöker gå ner dessa fem kilo sakta men säkert. Jag vill inte svälta och g ner massor på en gång för jag vill att min kropp vänjer sig och att huden inte blir allt för sladdrig.  Jag vill att huden hänger med kan man säga. Det går bra än så länge.  Mitt mål är att gå ner till 68 kilo. sedan hoppas jag att jag får stanna där. Jag vill inte gå ner så mycket mer i vikt än det. Man har ju hört om de som har svält sig till döds pga Gastric bypass operationen. Jag har en del frågor att fråga kirurgen innan det blir dags för mig.

  • Hur vet man att man inte går ner mer i vikt?
  • Kan man själv reglera viktnedgången?
  • Kan man bli för smal?
  • Kan man gå ner mer i vikt än man ska?

Ja jag vet att frågorna går ut på samma sak men jag vill vara säker på att jag inte bara rasar i vikt. Det är ju bara ca 20 kilo jag vill gå ner allt som allt. Jag gör ju inte denna operationen heller först och främst för att gå ner i vikt utan för att jag kan bli av med min insulin. Jag har lättare att hålla mig igång och kan leka runt med barnen. Min rädsla är ju narkosen och att jag ska gå ner för mycket i vikt. Jag har varit pinnsmal en gång i tiden och det var ingen höjdare.


Sju veckor till operation

Operation och lek på lekplatsen

Vilken underbart fin dag det ar varit. Det har varit så varmt och skönt ute. Jag tog barnen och Sally och gick till lekplatsen. Barnen lekte medan Sally sprang rundor. Ibland var hon tvungen att lägga sig och det var inte så konstigt för hon sprang verkligen runt 🙂 Jag, Stéphanie  och Beatrice satt och tittade på medan barnen lekte. Det var rätt skönt det med.

Sen gick vi hem och jag påbörjade middagen. Ja till de fyra minste för de ville ha pannkakor. Till Fredrik och Stéphanie så blev det rester från igår samt hamburgare och potatismos. Skönt när resterna tar slut för det tar sin plats i kylskåpet.

LekplatsenPontusHampusSallySally

Idag ringde dom från kirurgen. De frågade om jag ville bli opererad den 3 juni och jag sa naturligtvis ja. En dietist kommer att höra av sig men jag ska ringa till min egen här i stan med. Det blir 3 veckor med diet innan operationen  så det innebär att jag ska påbörja dieten den 13 maj. Jag har ju redan påbörjat och jag är glad över att jag har vant min kropp redan för det var svårt den första veckan. Nu går det lättare. Det är bara middagen kvar att byta ut.

Det blir dock inget bad för min del i år och det blev jag lite besviken på men man kan inte få allt. Men det var det jag längtade efter när  vi kommer till Böda. Jag får titta på och läsa böcker i stället. Nästa år så kan jag och då ska jag bada som bara den hahaha.

Ja jag är lite nervös. Jag ska ingå i en studie som har med operationen att göra. De har 20 personer som ska ingå i den så det var inte så många.  Det som kirurgen tyckte var intressant var just att jag är diabetiker som gör denna operation. För nästan direkt efter så sänks sockernivån i kroppen.  Jag får stickas lite extra men jag valde själv att ingå i den. Jag fick förfrågan och de tyckte det var intressant och det tyckte jag med så därför sa jag ja till den. Det som gör mig nervös är narkosen.

Jag ska in dagen innan och operationen tar bara en timme. Jag hoppas dock att jag får opereras så tidigt som möjligt den 3 juni. Att vänta är jobbigt för man tycker tiden går så sakta. Ju längre man får vänta ju mer nervöst blir det. Men det ska nog gå bra. Detta är ju inte kirurgens första operation så det går nog bra.

operation

Har du gjort en sådan här operation? Eller känner du någon som gjort det? Kanske så funderar du själv på att göra en? skriv gärna hur det gick för dig, eller vilka förväntningar som du hade och om de gick i uppfyllelse.

Ha en fin kväll.