Cancer blir allt mer en dödlig sjukdom tycker jag

Cancer allt vanligare

Läste att Bosse Larsson och hans fru har fått cancer. Den sjukdomen blir allt vanligare att få tycker jag. För 20 år sedan så hörde man inte så mycket om den men nu så har var och varannan människa det tycker jag. Vad är det som har gjort cancer så vanligt numera?

På mors dag för 22 år sedan dog min farmor i cancer. Jag förstod inte hur illa det var med henne. Det visste nog ingen egentligen. Från det jag fick veta att hon hade cancer och till hon dog så gick det två månader. Jag blev chockad. Jag hade aldrig sett farmor sjuk. Hon rotade alltid i rabatterna och var pigg. Bjöd på goda middagar och fika.

cancerFör fyra år sedan så fick pappa diagnosen cancer. Han var då 76 år gammal. Pappa visste nog det tidigare än mig att han hade cancer men ville bespara oss barn och barnbarn det. Jag anade att han hade det och pratade med sköterskorna om det. Men det var inte under en undersökning för cancer som vi fick veta att han hade det utan det var på en röntgenbild när han röntgades för bråcket på den stora kroppspulsådern.

Pappa hade egentligen ingen chans för att överleva. Han hade 6 cm stort bråck på aortan och han hade ett blödande sår i magen. Han gick på blodförtunnande mediciner och hade fått stroke och flera tia-attacker tidigare så det fanns flera risker för hans liv så att säga. Fick han inte stroke så kunde bråcket brista och då var det kört redan där.

På röntgen såg dom att han hade mörka punkter på lungan. Två veckor senare så såg dom fem st. Fyra av dom var mellan 1 1/2 – 2 cm stora medan den femte var ca 5 cm stor. När jag fick veta detta den 8 maj så rasade min värld. Pappa fruktade för att få cancer och nu satt han där med skiten i lungorna. Inte bara där för det var spritt till lymfkörtlarna med.

Mellan den 8 juli till den 20 juli så fick jag göra det bästa för att stötta pappa i det tysta. För sjukdomen bekräftades inte förrän den 20 juli. Två dagar sedan så insjuknade han och två dagar senare igen så gick han bort vilande i min famn.

Jag minns det som om det vore igår. 33 timmars vaka och jag var totalt slutkörd både psykiskt och känslomässigt.  Att se sin egen pappa dö är inget jag önskar någon. Nu blev det en fin stund ändå för jag hade lovat pappa att vara med från början till slutet och det fick jag. Den sista ögonkontakten pappa hade var med mig sekunderna innan han tar sitt sista andetag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *