Mobbad: Varför???

Ja ett svar på frågan hade varit uppskattat

Många gånger jag funderat på att hämnas mina mobbare men det blev bara hämnd i mitt huvud. Jag vågade aldrig göra det i verkligheten.  Jag ville att mobbarna skulle känna hur det kändes men mina tankar förblev mina.  Det har satt sina spår att bli mobbad. Att få känna att man är en värdelös skit som man inte ens är värd att trampas på. Mobbingen på mig började tidigt. Jag gick i andra klass och flyttade till en liten större stad än den by vi bodde i. Det var kört redan från början. Det var som om de redan hade planerat vad de skulle göra med den nya eleven som kom till skolan.

Det är många händelser som jag har svårt att glömma och en av dom är en vinterdag och vi fick en längre rast i skolan. De hade gjort en liten isbana på skolgården och där åkte några elever. Dessa några var mina mobbare. Tjejerna ville att jag skulle vara med helt plötsligt. De ville ha en konståkningstävling. Man skulle göra lite konster som man själv hittade på och så skulle man få poäng för det. Jag blev först fundersam. Jag stod och undrade för mig själv varför de hade frågat mig. Var de ute efter något speciellt?

Jag funderade ett tag men följde med tjejerna till sist. Kanske så fanns det ingen baktanke. kanske ville dom bara ha mig med för att de vara snälla. Vi åkte några gånger på isen och inget hände så jag började slappna av. Men helt plötsligt när jag försökte göra mina sm konster så kom det en kille från min klass och satte fram sin fot så jag trillade över den och höll på att hamna med mitt huvud på hans skridskoskena. Mina klasskamrater började skratta. De pekade ena stunden och höll för munnen i den andra stunden. De hade så roligt medan jag låg på isen och grät. Jag gick i femte klass och livet var en pina redan då.

Jag var klassens slagpåse och jag vet inte varför Jag skulle vilja sätta mina plågoandar framför mig och tvinga dom svara på den frågan. Varför??? Jag tror inte att det har ett tillfredsställande svar faktiskt. det dom utsatte mig för har präglat mitt liv. De mobbade  mig då men känslorna har jag fått bära med mig  hela livet. Jag undrar om de är nöjda med det dom har ställt till med.

Något som jag har funderat över är hur de är idag som vuxna. Mobbar de fortfarande andra människor. Jag läst om Nya Zeelands Premiärministern John Key som drog en servitris i håret. Hur var han som ung? Han bad åtminstone om ursäkt. Det är inte alla som gör det.

Mobbad

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *