Cancer blir alltmer vanlig

Ovanlig Cancer tog kvinnans liv

Cancer är en sjukdom som jag inte önskar min värsta fiende (om jag nu har någon). Det är en sjukdom som kommer från djävulen själv. Cancer är egentligen ett samlingsnamn för olika sorter av cancer för det finns jättemånga olika cancerformer som man kan få.  Lauren Hill hade en ovanlig cancerform En hjärntumör som inte gick att operera och i höstas fick hon sin dom: Några månader kvar att leva.

Hur hade man själv reagerat om man hade fått en sådan dödsdom. Lauren var bara 19 å gammal Hennes liv hade knappt börjat och innan livet ens hade hunnit börja så skulle hon dö i en sjukdom som verkar vara svår att besegra hur mycket än läkarna försöka stoppa den.

Mina tankar går till flickans familj.

R.I.P

cancerJag läste att hundar kunde sniffa sig till vem som har cancer. De fick sniffa på urin från människor där en de hade prostatacancer och andra inte. Till 90 % kunde de ta fram dom som hade cancer. Det var ju lite häftigt. Frågan är om de kommer att få användning av det i framtiden. För inte kommer de väl låta hundarna sniffa på allas urin?

Nej det är en hemsk sjukdom. Min farmor och min pappa dog i den sjukdomen. När pappa hade dött så kunde jag inte åta bli att tänka att där fick sjukdomen. Den blev besegrad till slut men den tog min pappas liv. Sjukdomen kunde inte fortsätta att leva vidare så den dog med pappa. Men det gör ju inte saknaden mindre. Tycker ändå att det är orättvist men det kommer jag alltid att tycka.

Idag är det lördag och jag har inga större planer för dagen. Vi ska fortsätta att sätta upp staketet så Sally kan springa fritt på gården utan att springa iväg in till grannarna. Jag ska försöka hinna med att klippa av skotten i häcken utmed gatan. Det ska dammsugas och tvättas. Så egentigen finns det hur mycket som helst att göras men vi tar dagen som den kommer och försöker göra så mycket vi kan av den.

Önskar er en fin dag.


Cancer blir allt mer en dödlig sjukdom tycker jag

Cancer allt vanligare

Läste att Bosse Larsson och hans fru har fått cancer. Den sjukdomen blir allt vanligare att få tycker jag. För 20 år sedan så hörde man inte så mycket om den men nu så har var och varannan människa det tycker jag. Vad är det som har gjort cancer så vanligt numera?

På mors dag för 22 år sedan dog min farmor i cancer. Jag förstod inte hur illa det var med henne. Det visste nog ingen egentligen. Från det jag fick veta att hon hade cancer och till hon dog så gick det två månader. Jag blev chockad. Jag hade aldrig sett farmor sjuk. Hon rotade alltid i rabatterna och var pigg. Bjöd på goda middagar och fika.

cancerFör fyra år sedan så fick pappa diagnosen cancer. Han var då 76 år gammal. Pappa visste nog det tidigare än mig att han hade cancer men ville bespara oss barn och barnbarn det. Jag anade att han hade det och pratade med sköterskorna om det. Men det var inte under en undersökning för cancer som vi fick veta att han hade det utan det var på en röntgenbild när han röntgades för bråcket på den stora kroppspulsådern.

Pappa hade egentligen ingen chans för att överleva. Han hade 6 cm stort bråck på aortan och han hade ett blödande sår i magen. Han gick på blodförtunnande mediciner och hade fått stroke och flera tia-attacker tidigare så det fanns flera risker för hans liv så att säga. Fick han inte stroke så kunde bråcket brista och då var det kört redan där.

På röntgen såg dom att han hade mörka punkter på lungan. Två veckor senare så såg dom fem st. Fyra av dom var mellan 1 1/2 – 2 cm stora medan den femte var ca 5 cm stor. När jag fick veta detta den 8 maj så rasade min värld. Pappa fruktade för att få cancer och nu satt han där med skiten i lungorna. Inte bara där för det var spritt till lymfkörtlarna med.

Mellan den 8 juli till den 20 juli så fick jag göra det bästa för att stötta pappa i det tysta. För sjukdomen bekräftades inte förrän den 20 juli. Två dagar sedan så insjuknade han och två dagar senare igen så gick han bort vilande i min famn.

Jag minns det som om det vore igår. 33 timmars vaka och jag var totalt slutkörd både psykiskt och känslomässigt.  Att se sin egen pappa dö är inget jag önskar någon. Nu blev det en fin stund ändå för jag hade lovat pappa att vara med från början till slutet och det fick jag. Den sista ögonkontakten pappa hade var med mig sekunderna innan han tar sitt sista andetag.